Bered en väg för Herren

Kort sammanfattning från predikan av Kai Johansen, söndagen 17 december 2017.

(Dagens texter: Jesaja 29:17-21, Första Korinthierbrevet 4:1-5, Matteusevangeliet 11:2-11)

(Lyssna på hela predikan från Itunes här)

I dagens evangelietext möter vi en man som på ett speciellt sätt är i behov av att höra från Jesus. Han har blivit fylld av tvivel om Jesus verkligen är Messias, Frälsaren. Detta är ganska överraskande eftersom vi varje söndag uttalar hans ord över nattvarden: «Se Guds lamm som tar bort världens synd». 

Men nu sitter alltså Johannes Döparen i fängelse och tvivlar på det han själv har sagt. Och jag tänker att om han är i behov av att höra från Jesus, ja då kan det hända att du och jag också är i behov av det.

Vi kanske inte alla känner igen oss i Johannes som profeten i öknen, men jag tror vi alla kan känna igen i oss i denna mycket mänskliga berättelsen om en tvivlande man i ett fängelse.

Låt oss titta på två saker i denna berättelsen som kan hjälpa oss. Det handlar om två begrepp som visar oss nåt viktigt om livet och om Gud. Det vi ska titta på är orden fängelse och väg.

1. Johannes fick i sitt fängelse höra om Kristi gärningar.

Vad är ett fängelse? Syftet med ett fängelse är först och främst att ta ifrån dig friheten. Och när friheten försvinner tappar man lätt hoppet och utan hopp blir livet meningslöst.

Vad är ditt fängelse? På olika sätt omges vi av fängelser i våra liv, och om vi inte erkänner dem kommer vi leva i fångenskap uten att se det själva.  Det kan vara stora världsproblem som vi inte känner att vi kan göra något åt, det kan vara ångest och bekymmer eller synder vi är fångna i.

Det finns så mycket som vill stjäla vår frihet. Några fängelser är det helt orättvist att vi har hamnat i, medan andra faktisk är vårt eget fel. Oavsett ett fängelse är ett fängelse och vi sitter där tillsammans med Johannes och tvivlar på det vi trodde så stenhårt på när livet kändes bra.

Men vad säger texten? Ja, det märkliga är faktisk att även om Bibeln är full av berättelser om människor som Gud befriar från fängelse, så händer inte det här. Men nåt annat händer: «Johannes fick i sitt fängelse höra om Kristi gärningar…» (Matteus 11:2)

Ord om Kristus hade kommit helt in dit Johannes nu sitter och något händer. Ja, vi får veta att han tvivlar, men tvivel är inte farligt, eftersom den söker svar. Otron frågar inte för att få svar, men tvivlen frågar för att få veta mer, för att kunna tro igen.

Det är detta Gudstjänst handlar om att mitt i våra fängelser av tvivel på nytt få höra om Kristi gärningar.

Eftersom vi lever i mellan Jesu första komme och hans återkomst, alltså i ett advent, så vill det alltid finnas fängelser tills den dagen då hela världen är fri. Men de goda nyheterna är att Jesus Kristus är större än alla fängelser. Förtröstar du på honom är du fri oavsett omständigheter, men om du inte förtröstar på honom är du en fånge oavsett hur fri du menar dig vara.

Vad är det då Johannes får tillbaka av svar från Jesus. Vad är det för tröst Jesus ger honom? Dessa ord är det Johannes får höra i sitt fängelse:

Blinda ser och lama går, spetälska blir rena och döva hör, döda står upp och fattiga får ett glädjebud. (Matteus 11:5)

Johannes fattar att allt detta djupest sett handlar om precis det han själv har sagt tidigare: Se där Guds lamm som tar bort världens synd. Det är synden som gör oss blinda, döva, orena, förlamade, fattiga och även döda.

Jesus svara inte teoretiskt, han svarer med action: «Ja, Johannes, jag är den som ska komma och jag är redan igång med att befria folket.»

Jesus är alltså vägen ut ur syndens fängelse för alla som tror. Men vad är det för väg vi kommer i kontakt med genom tron på Jesus, det ska vi titta på nu.

2. Den levande vägen

Sanningens syfte är att bereda vägen, medan evangelium är själva vägen, den levande vägen.

Jag som har vuxit opp i Norge vet mycket om vägar. Jag är van med stängda vägar, dåliga vägar, smala vägar. Vägar som inte går att använda är inte värd mycket. Det är ditt och mitt problem. Vägen till vårt hjärta är stängd av stora stenar av högmod, egoism, självrättfärdighet eller av bekymmer, stress och så vidare. Det gör att vi försöker bygga våra egna vägar till lycka.

De slutar oftast i förtvivlan och utmattelse. Vi blir trötta på oss själva och andra. Det är slitsomt att bygga väg helt själv. Men Gud introducerar nånting nytt – nämligen en levande väg. Forfattaren till Hebreerbrevet skriver om denna vägen.

I kraft av Jesu blod kan vi därför frimodigt gå in i det allra heligaste på den nya och levande väg som han öppnat för oss genom förhänget, det vill säga sin kropp. (Hebreerbrevet 10:20)

Hur ska man beskriva en levande väg? Jag tycker det kan påminna lite om en rulltrappa. En rulltrappa bara stiger du på och sen kommer du till toppen genom att vila dig. Du förtröstar på trappan och den tar dig dit du ska.

Att växa som en kristen handlar om att växa i förtröstan på Jesus. Alltså lita mer enn tidigare på att rulltrappan tar dig dit du ska. Håll dig på den levande vägen, det är din uppgift. Kom till Jesus, kom på gudstjänst, kom till Ordet, kom till bön. Kom till den levande vägen.

I en rulltrappa så gör det inget om du ramlar, du kommer upp ändå, kanske liggande på ryggen, men upp kommer du. Och vill du springa lite i trappan får du gärna det, det finns plats för din energi och dina intiativ på den levande vägen, men inte utanför den. Inte utanför förtröstan på Jesus, där finns det bara omvägar och vägar som leder till död.