EN TRO SOM BÄR FRUKT

Kort sammanfattning från predikan av Magnus Tunehag, söndagen 12 november.

(Dagens texter: Jesaja 2:2-5, Andra Petrusbrevet 1:2-8, Johannesevangeliet 12:35-43)

(Lyssna på hela predikan från Itunes här)

Petrus skriver till en grupp kristna som är utsatta för prövningar, både inifrån och utifrån. Alltså deras liv och situation liknar helt enkelt det liv vi lever. Det finns krafter och makter både utanför kyrkan och inuti kyrkan som skakar om dem. De riskerar att förlora fotfästet. 

Och dagens budskap handlar om det, hur kan vi få hjälp att stå fasta och hur tron under tider av svårigheter kan fördjupas, förstärkas och leda till växt och ett fruktbärande liv. Vad är vägen till ett fruktbärande liv?

Att upptäcka vad man har fått 

”Från Simon Petrus, Jesu Kristi tjänare och apostel, till dem som genom rättfärdigheten hos vår Gud och frälsare Jesus Kristus har fått samma dyrbara tro som vi.” (Andra Petrusbrevet 1:1)

Vi har fått samma dyrbara tro som Petrus! Som inte är dogmer i första hand utan en levande erfarenhet. Petrus tro baserades inte på att han studerat mycket och sedan dragit slutsatser, han hade med egna ögon sett och med egna öron hört.

Vi kan ju inte på samma sätt erfara Kristus genom fysisk erfarenhet men vi kan likafullt få ta del av samma erfarenhet genom den helige Andes kraft. Martin Luther skriver:

Målet för predikan, dopet, sakramentet och avlösningen är att vi ska veta att Kristus lidit för oss. Därutöver skriver den helige Ande det in i vårt innersta, i hjärtat. Ty hos dem som hör det tänds en inre låga, så att hjärtat säger: ”Det är förvisso sant, om jag så skulle dö hundra gånger om för detta”. (Martin Luther)

Vi har fått Guds stora och dyrbara löften vars mål är att forma oss så att vi liknar Kristus.

Att förnyas i sin kunskap om Jesus Kristus vår frälsare och Herre 

En återkommande mening i 2 Petrusbrevet är att vi växer till och förnyas genom kunskapen om Jesus. Brevet inleddes på det sättet: ”Nåd och frid åt er i allt rikare mått genom kunskap om Gud och Jesus, vår Herre.”

Kunskap står både för insikt och erfarenhet. Det vi reflekterar över, det vi fyller oss med präglar vår själ och formar vårt liv. Många kristna lever med stora bristsjukdomar på grund av akut undernäring. Symptomen på undernäring är bland annat, trötthet, irritabilitet, att såren inte läks, nedsatt motståndskraft. De kristna som Petrus skriver till i sitt brev utsätter sig själva för stora faror på grund av just denna undernäring.

Men Gud har gett oss sina dyrbara löften, han har gett oss sina rikedomar, han har gett oss Kristus så att vi ska växa, bli friska och helade.

Vår utmaning är inte i första hand samla på oss massor med ny kunskap och information utan stänga av de andra rösterna och det massiva informationsbruset så vi hör den stilla rösten som talar inom oss. Det är retreatens stora skatt, att stänga av bruset så att jag hör mig själv tänka och få möjligheten att urskilja Guds röst.

Att leva i en formande gemenskap 

Min tredje punkt hur vår tro blir fruktbärande handlar om församlingsgemenskapens formande karaktär.

”Sök därför med all iver att till er tro foga styrka, till styrkan kunskap, till kunskapen självbehärskning, till självbehärskningen uthållighet, till uthålligheten gudsfruktan, till gudsfruktan broderlig omtanke och till omtanken kärlek. Ty om allt detta finns hos er och får växa till blir er kunskap om vår herre Jesus Kristus inte overksam utan bär frukt.” (Andra Petrusbrevet 1:5-8)

Hur blir din tro fruktbärande? På vilket sätt sker tillväxt och utveckling i ditt liv?
Jo, när du delar livet med andra. Det är när vi skaver mot varandra som de hårda kanterna slipas bort. Vi lär oss i den nära gemenskapen att visa självbehärskning, jag måste ge andra utrymme i husförsamlingen, jag kan inte ta upp allt utrymme. Det är i de nära relationerna, inte minst i äktenskapet, vi lär oss uthållighet.

Det är i lyssnandet till de andras livsberättelser av både medgång och motgång vi får smak på gudsfruktan, det är genom ordets förkunnelse vi växer i kunskap och insikt, det är i mötet med våra syskons nöd vi lär oss den broderliga omtanken, det är genom församlingsmedlemmarnas mångfald som vi utmanas till att älska alla människor, det är när vi vågar visa oss sårbara för varandra som vi får styrka på den fortsatta vandringen.

Låt mig sammanfatta min predikan genom att läsa de två sista verserna i 2 Petrusbrevet:

”Ni, mina kära, som fått veta detta, skall vara på er vakt, så att ni inte dras med i de ogudaktigas villfarelse och förlorar fotfästet. Väx till i nåd och i kunskap om vår herre och frälsare Jesus Kristus. Hans är härligheten, nu och till evighetens dag, amen.” (Andra Petrusbrevet 3:17-18)