Helig väntan

Kort sammanfattning från predikan av Magnus Persson, söndagen 19 november.

(Dagens texter: Amos 8:9-12, Filipperbrevet 3:20 – 4:1, Lukasevangeliet 17:20-30)

(Lyssna på hela predikan från Itunes här)

Vi närmar oss kyrkoårets slut. Men slutet innebär även en ny början. Texterna handlar om domen och om himlen men även om väntan och längtan efter befrielsen. Mitt när det är som mörkast så lyser helt plötsligt tusen juleljus och frälsaren kommer. 

Söndagens episteltext berör detta:

..vi väntar den som skall rädda oss, herren Jesus Kristus. Han skall förvandla vår bräckliga kropp, så att den blir lik den kropp han har i sin härlighet. Ty han har makt att lägga allt under sig. (Filipperbrevet 3:20-21) 

Vårt framtidshopp är inte vårt uppryckande eller bortryckande utan Jesu återkomst. Det är inte vi som ska försvinna utan han som skall komma tillbaka. Världen ska inte förintas utan förvandlas.

Frälsningen handlar inte bara om vår själ utan om hela skapelsens upprättelse. Skapelsen tillhör Skaparen. Frälsning betyder inte att kassera, förkasta och börja om, utan att befria, återskapa och återställa. (Rom 8:20-25)

Vi suckar. Skapelsen suckar. Det verka som att allt ”sucks”! Men vi har ett hopp! Allt ska bli bra igen! Som ett land under ockupation med människor under förtryck och lidande, lyfter vi vår blick mot horisonten och väntar och längtar efter befriaren som ska komma och göra slut på allt lidande.

Stå därför fasta i Herren, mina kära (Fil 4:1)

Befrielsen är på väg. Därför uppmanas vi att stå fasta i detta hopp.

Vänta och längta! Låt oss fortsätta tro och bekänna, vaka och be – vårt hopp är Jesu Kristi återkomst som ska ta himlen till jorden. Guds rike ska upprättas. Alla tårar torkas, sorgen och smärtan försvinna. Den dagen kommer döden att dö. Allt som är sjukt och skevt med oss själva och hela tillvaron kommer att helas och upprättas.

Vårt hemland (medborgarskap) är himlen, och därifrån väntar vi också den som skall rädda oss, herren Jesus Kristus. (Fil 3:20)

Vårt hemland – det handlar om medborgarskap, var jag hör hemma, var jag har min tillhörighet och vilken regent och kung vi följer. Detta säger Paulus som en kontrast till versen innan där han talar om dem som inte bärs av detta hopp och inte är förankrade i denna framtid.

Når vi tappar bort vår tillhörighet börjar vi anpassa oss efter den rådande tidsandan.

Vi har pengar men saknar verklig rikedom. 
Vi har vänner men saknar familj. 
Vi har hus men inget hem. 
Vi har prylar men saknar värde. 
Vi har sex men saknar kärlek. 
Vi är ständigt upptagna men saknar syfte och mening.

Vi längtar efter det förlorade paradiset. Vi söker först frihet och gränslöshet och vill förverkliga vara drömmar, förverkliga oss själva och försöka bygga värt eget paradis, tills vi är vilse och dä söker vi efter rötter och tillhörighet, vi längtar hem, dit vi hör hemma.

Vi har en kronisk hemlängtan – en längtan efter att komma hem, en plats där vi känner att vi hör hemma. Alla har åtminstone en svag aning om att tillvaron borde vara annorlunda och att det är något som fattas.

En av bibelns vackraste och kanske mest kända berättelser som slår an något hos alla, är just en berättelse om en förlorad son i främmande land som drabbas av hemlängtan och hemkomstens stora glädje.

Men när han hade gjort slut på allt, kom en svår hungersnöd över det landet, och han började lida nöd… Då kom han till besinning och sade: Hur många daglönare (hemma) hos min far har inte mat i överflöd, och här håller jag på att dö av svält. Jag vill stå upp och gå (hem) till min far… (Lukas 15:14,17) 

Förr eller senare drabbas varje människa av denna obotliga hemlängtan. Men oftast måste vi förlora något innan vi förstår dess värde och hur mycket det betyder för oss. l dagens evangelietext beskriver Jesus just detta när han talar till folkskarorna som inte brytt sig om honom: Det skall komma en tid då ni längtar efter att få uppleva en enda av Människosonens dagar men inte får det.  (Lukas 17:22) 

Din bror har kommit hem (Luk 15:27)

Det är vad frälsningen är en återkomst, en hemkomst – ett återställande av alltings riktiga ordning, ett återupprättande av den man verkligen är, inte en förändring till något annat (det är vad synden gör – vanställer och deformerar).

Fadern kommer honom till mötes, omfamnar honom och hälsar honom: Välkommen hem! Han dukar bordet och säger: Maten år färdig! Tag och ät!

Den förlorade sonen som har förskingrat och förlorat allt möts inte av en avbetalningsplan på allt han måste ställa till rätta. Han räcks nya gåvor av bara nåd. Han år hemma. Han är hos pappa.

Varje söndag är en sådan hemkomst! l dagens gudstjänst får vi en påminnelse av vad som skett och en försmak av vad som ska ske.

Bordet år dukat! Maten år färdig! Tag och ät! Välkommen hem, igen!